Scanning af Dansk Vejtidsskrift maj 2008

Som kanske flesta vet stiftades NVF formellt i Stockholm den 19 juni 1935, dvs. för 73 år sedan! Från transportsynpunkt var Island ganska isolerat på den tid, så att det är märkvärdigt att landet blev medlem av förbundet redan från första dagen.

Fire spændende og meget forskellige spørgsmål har vist sig at være særligt aktuelle i den Nordiske Vejsektor, når det handler om drift og vedligeholdelse: Hvad betyder klimaforandringer? Hvordan sikres tilstrækkelige bevillinger? Hvordan skal vintertjenesten udvikle sig? Hvilke kontrakttyper vinder indpas i bestiller-/udførersamarbejdet?

Hos Nordisk Vejteknisk Forums udvalg 34, Vejens konstruktion, har vi et skønt sanghæfte, der bliver flittigt brugt og fungerer som et godt socialt kit under vore jævnlige nordiske møder. Men med prægnant faglighed og stor seriøsitet er det netop indholdet i vore møder og seminarer, der gør NVF til langt mere end bare en glad nordisk sangforening. Det vil jeg forsøge at gøre lidt rede for i denne statusartikel.

På internationalt niveau har harmonisering af lovgivning været med til at sikre, at de samme lastbiler og busser kan anvendes på tværs af landegrænserne. På tilsvarende vis vil en harmonisering af de krav, som kommunerne stiller til køretøjernes emissionsniveau, sikre anvendelighed og bidrage til en total set lavere udledning af skadelige stoffer.

I Sverige är väghållaransvaret delat mellan staten, kommunerna och privata intressenter. Vid sidan av det allmänna vägnätet (som hålls av staten och kommunerna) finns ett omfattande och finmaskigt nät av privata (enskilda) vägar.

Fyra år har snart gått sedan Nordiska Vägtekniska Förbundets (NVF) senaste kongress – Via Nordica 2004 i Köpenhamn. Den vällyckade och inspirerande kongressen är ännu i färskt minne och vi i Finland, som tog över ordförandeskapet och kongressansvaret, har dragit all tänkbar nytta av erfarenheterna från den. Vår kongress blir NVF:s tjugonde vägkongress och har fått mottot Via Nordica 2008 – Vägen framåt. Vägen framåt har egentligen varit mottot för hela den finska perioden, som nu snart slutar med att Island för första gången i NVF:s historia greppar ordförandeklubban. I slutet av den danska perioden fattades beslutet att göra en grundlig översyn av NVF:s strategi, verksamhetssätt och struktur. Bakgrunden till det var de stora förändringar, som skett och kunde förutses i organisationsstrukturer, ansvarsfördelning och prioriteringar på väg- och trafikområdet. Det var absolut nödvändigt för NVF att anpassa sin verksamhet till förändringarna i omvärlden för att kunna fortsätta vara ett lockande och nyttigt forum för våra experter. Detta arbete påbörjades omedelbart efter ”vaktbytet” och ledde fram till NVF:s strategi för åren 2008-2012, som jag personligen anser vara ett utmärkt verktyg på vägen framåt. Via Nordica 2008 arrangeras den 9-11 juni i Helsingfors Mässcentrum. Egentligen startar vi redan på söndag den 8 juni med en teknisk tur kombinerad med en välkomstfest. Kongressen språk är i huvudsak de skandinaviska språken, men för första gången arrangeras nu en sessionsserie, som går igenom hela kongressen helt på engelska. De sessioner som placerats i denna serie behandlar teman som vi ansett att i hög grad intresserar de drygt 100 deltagarna som kommer från länder utanför Norden. Samtidigt följer vi med hur dessa sessioner attraherar deltagare från de länder där de skandinaviska språken har ett svagare fotfäste, dvs. närmast Finland och Island. Som även i Köpenhamn 2004 står människan kraftigt i fokus under kongressen. Människan olika roller i trafiksystemet som kund, förare eller väghållare beskrivs och debatteras. Man kan likaså genomgående se tre infallsvinklar: människan och dess egenskaper, transportmedlet och dess egenskaper samt infrastrukturen och dess egenskaper. Våra teman och sessioner täcker hela skalan från ren teknik till transportpolitik och bör därför kunna intressera en mycket bred grupp av experter, kunder och beslutsfattare. Som vanligt arrangeras också en stor utställning. Denna gång är utställningen placerad alldeles i mitten av hela kongressen och torde därför ge bästa möjliga service åt de konsulter, forskningsinstitut, entreprenörer, leverantörer, vägmyndigheter och förbund från 14 länder, som redan nu har registrerat sig. Kongressens deltagare kommer att ha utställningen som sitt vardagsrum. Då detta skrivs ser det ut som om Via Nordica 2008 skulle bli den största NVF-kongressen genom tiderna. I slutet av april var antalet deltagare med följeslagare redan cirka 1000 och om utställare, media osv. tilläggs är antalet betydligt högre. Vi kan se deltagare från ett tjugotal olika länder, vilket är ett gott bevis för att nordisk kompetens och NVF har en högt ansedd ställning ute i världen. Det är något som vi skall vara stolta över och som vi bör vidareutveckla. Detta är också något vi strävat efter då vi valt till vår vision NVF – kompetens utan gränser. Jag önskar Dansk Vejtidskrifts läsare hjärtligt välkomna till Nordens egen kongress.

Hastigheden er den vigtigste faktor i trafiksikkerhedsarbejdet, skadestuedata kan forbedre og målrette trafiksikkerhedsarbejdet, og den rigtige udformning af vejens sidearealer kan være med til at afbøde konsekvenserne af trafikulykker. Det var nogle af de ting, der blev præsenteret på de 3 seminarer, som et af udvalgene i NVF, Utskot 52, Trafiksikkerhed har arrangeret. Udvalget har i den periode, der afsluttes nu, arbejdet med hastighed, ulykkesdata og effektive trafiksikkerhedstiltag, og resultatet af det arbejde blev præsenteret på 3 seminarer.

I de følgende år vil der blive foretaget store projekter inden for vejbyggeri i Island. Myndighederne har besluttet at bevilge betydeligt flere midler til denne emnegruppe i de kommende år, end hvad vi hidtil har set. Mange omfattende vejprojekter er forude i Island, både hvad angår nybyggeri og vedligeholdelse. I 2007 fik Islands Vejvæsen bevilget 18 milliarder islandske kroner, hvilket vil blive forhøjet til 31 i 2008, 36 i 2009 og 33 i 2010. Dette er en øgning på 70 – 100 procent. Det foreslås, at bevillingerne i de efterfølgende år vil være på lignende beløb.

Trafiksikkerhedsarbejdet i Norge har siden 2001 været baseret på den såkaldte nulvision. En vision om, at ingen skal dø eller blive permanent skadet i trafikken. Den er udviklet efter inspiration fra den svenske nulvision fra 1997, men den er ikke identisk med den svenske vision. Den norske nulvision er baseret på tre søjler; nemlig etik, videnskab og ansvar. Det etiske element, om at tab af liv eller varig skade i trafikken er uacceptabelt, er grundstenen. Anden søjle går på, at sikkerhedspolitikken skal være baseret på videnskabelighed, og tredje søjle henviser til, at ansvaret for trafiksikkerheden skal være delt mellem trafikanterne og vejmyndighederne. Det norske Transportøkonomisk Institutt har set på, hvordan nulvisionen fortolkes og forstås blandt forskellige aktører, som arbejder med trafiksikkerhed i Norge og interviewet disse. De adspurgte aktører er både offentlige myndigheder og interesseorganisationer. Der er samtidig foretaget en sammenligning mellem de ”officielle” nulvisioner i Norge og Sverige. Det viste sig, at fortolkningerne af nulvisionen indenfor det norske Vejvæsen var relativ homogen. Hovedvægten viste sig her at være lagt på overgangen fra fokus på antal ulykker til ulykkernes alvorlighedsgrad, hvorved opgaven bliver at lokalisere vejstrækninger, hvor der sker alvorlige ulykker, og gøre disse vejstrækninger mere trafiksikre. Mange informanter pegede også på, at trafiksikkerhedsarbejdet er blevet en mere integreret del af det daglige arbejde, særligt når det gælder vejudbygning. Fortolkningerne af visionen uden for vejvæsenet viste sig imidlertid at være mere forskellige. Fx så Trygg Trafik hovedsageligt nulvisionen som irrelevant i forhold til deres arbejde, politiet anså ikke nulvisionen som et paradigmeskifte, men som en videreføring af det eksisterende trafiksikkerhedsarbejde. De fleste stortingspolitikere var positive overfor nulvisionen, som de dog ofte ikke opfattede som realistisk. Interesseorganisationernes kendskab til indholdet i nulvisionen var meget varieret. Mange fokuserede på nulvisionens målsætning (”nul”), enten fordi de ønskede, at det skulle blive et reelt mål, eller fordi de anså det for urealistisk. Mest kritiske var organisationer, som arbejder med alternative transportformer. Det konkluderes, at nulvisionen fungere godt indenfor vejvæsenet, at den er kendt af organisationer, som arbejder med trafiksikkerhed, men at der er en udbredt opfattelse af, at ansvaret for visionens implementering ligger hos myndighederne. Endelig er visionen ikke særlig kendt i befolkningen som helhed. Titel: visjoen i teori og praksis Forfattere: Beate Elvebakk og Trygve Steiro Publikation: TØI rapport nr. 873, Transportøkonomisk Institutt, Norge 2007